Kusiner & leenden

I lördags bar det av till Eskilstuna för besök hos älskade kusinfamiljen som bor i fina huset med stora äppelträdgården. Det var alldeles för länge sedan vi sågs sist & så himla härligt att få göra det. 

Vi pratade & pratade & pratade. Och lagade mat tillsammans. Min käresta tycker att min kusin är en förträfflig man som liksom han själv lagar mat freestyle. Det vill säga utan recept. För det är onödigt. Man tar bara saker man tycker är gott & blandar dem så det blir en perfekt konstellation.



Den här gången skapades det en fantastisk fiskrätt på gös. Ingredienserna var mald rostad mandel, rivet citronskal, färsk timjan, salt & peppar, matlagningsgrädde, calvados & gösfilé. Allt tillrett som en magnifik gratäng serverad med pressad potatis & en sallad i gröna färger med magiskt goda smaker. Citronmarinerad avocado, machésallad, lätt förvällda romanescobuketter, fint strimlad fänkål samt gurka i små bitar dressades med olivolja, vit balsamicovinäger, salt & nymald svartpeppar. Ett vitt vin lagrat sedan kusinsvägerskan fyllde trettio avnjöts till.



Skjuts in i ugnen så blir det fantastiskt gott



Snygg grön sallad på snyggt turkost fat

Efterrätten var en dessert för chocoholics. Kubansk chokladmousse med passionsfrukt & mörk rom som smaksättare. Det var himmelskt gott. Tyckte jag & kusinsvägerskan. Männen vid bordet ansåg att det smakade alldeles för mycket choklad. Hur är det möjligt, frågade vi oss. Sen åt vi upp den stora portion som serverats. Det stod att man skulle hälla upp i små koppar, men det förstod jag inte varför, sa kusinsvägerskan. Inte jag heller.

Påsen vi hade med till huset med äppelträdgården, då innehållandes fyra olika sorters ale från Oppigård i Hedemora, fick vi ta med hem igen innehållandes äppelmust från kusinfamiljens egna äpplen. Ett väldigt bra byte.

Till sist planerade vi in nästa kusinfamiljsträff. Den blir i Grytnäs i maj månad. Dit längtar vi alla. Då ska vi baka bröd & äta kakor & dricka öl & prata mer & kusinerna ska le sitt karakteristiska kusinleende. Det snygga.

Kusinleendet som tar fram den Carlssonska stiligheten